You can't make your heart feel something it wont.

Ibland vet man precis vad som kommer hända, men man tar ändå risken. Man hoppas på det bästa, för någon gång måste det ju bli annorlunda. Men det blir det inte. Samma sak händer gång efter gång. Det är jobbigt, man kämpar som fan. Man känner att man inte kommer klara av det en gång till. Men tillslut mår man bra igen. Tillslut är allting back to normal igen. Undrar hur lång tid det kommer ta den här gången.
Vet inte riktigt vad jag ska säga egentligen. Trodde på det här. Men precis som allting fuckar allting upp sig för mig. Och en en gång sitter jag här och skriver och lyssnar på deprimerande musik. Har försökt rymma från tankarna hela dagen. Har sovit i princip halva dagen men är ändå utmattad. Orkar inte längre.
Ska sätta mig i fönstret och bara tänka en stund nu, sen ska jag sova och hoppas på att det känns lättare imorgon.

Trodde på det här, trodde på oss. Men vad kan jag säga. Precis som alltid så blir det såhär. Hoppas alltid på för mycket. Blir alltid lika besviken och ledsen. Även fast jag vet att det kommer hända.

Var ett tag sen jag skrev nu. Har inte haft ork eller någonting till det alls. Ligger och tittar på Harry Potter med Linn just nu. Har bara en och en halv film kvar ungefär. Har suttit och kollat på alla filmerna på två-tre dagar typ. Underbart!

Har fått medicin för min depression så det känns jävligt bra just nu. Sertralin heter den, tar 25 mg om dagen. Tar dock några veckor innan den börjar värka så får se hur det blir sen. Just idag har jag en bra dag. Kunde dock inte sova inatt så blev ingen skola idag eftersom jag inte somnade förrens halv 6-6 i morse. Vaknade runt halv 2 så kände att det inte var lönt att dra till skolan då eftersom jag bara hade en lektion kvar då.

I veckan ska jag faktiskt försöka få klart det mesta av det jag har kvar att göra. Måste ju bli klar med allting innan vi slutar liksom.