Typ skrivit hur många sånna här texter som helst. Och jag vet att hon aldrig kmr läsa dom heller.
Men jag behöver min Havin. Hon vah fan den ända som inte vah fejk i Ljungby. Hon fanns alltid när jag behövde henne. Vi hade så jävla många saker som inte hann göra.
Den gången vi skulle åka t Halmstad och träffa Peppe. Det gjorde vi aldrig pga ngt, kmr inte ihåg.
Alla dom gånger du kommit t mej och frågat om jag velat hänga med t Maxi. Jag gjorde det alltid. Även om jag vah med ngn annan. För du vah min bästa vän, och jag gjorde allt för dej. För jag kände för första gången i mitt liv som att jag verkligen hörde ihop med ngn.
Satt och lyssnade på en låt, och jag insåg hur jävla mkt jag behöver min bästa vän. Bilden på min spegel är den ända jag har på dej. Den kollar jag på varje morgon innan jag ska t skolan. För den ger mej styrka. För då hör jag hennes röst säga att jag kmr klara av det här. Men det gör jag inte mer. Jag måste fan ha dej jämte mej. Så jag kan krama dej när jag vill. Och prata med dej när jag behöver dej.
Sitter här och gråter, för jag klarar mej verkligen inte. Det gör jag inte.


Jag älskar dej ♥

BellaH