Kan inte sova, ligger bah och tänker på mitt liv och vah som hänt. Allt skit och även allt bra.
Har värsta klumpen i halsen och vill bah gråta. Känns som hela mitt liv är fucked up.
En styvmamma som jag inte vill bo med, en pappa som jag typ bah bråkar med fast jag inte vill, en storebror som inte snackar med min pappa och som jag knappt träffar, bästa vän som jag aldrig träffar lr pratar med. Vill bah att allt ska bli normalt igen. Att jag ska kunna träffa min jävla bästa vän och kunna prata med henne om allting precis som förut, för hon skulle förstå och hjälpa mej, och inte säga ngt t ngn.
Vill inte ha det såhär, vill inte bo hos mamma på heltid utan att träffa pappa. Men det är så det måste bli, för nu klarar jag inte mer. Har stått ut med den här skiten så jävla länge. Jag har klarat av är hon hackar på mej för saker, när hon ''skojjar'' som hon säger att hon gör fast jag vet att hon inte gör det egentligen. Men när hon börjar hacka på min mamma, på min blogg dessutom. Då fan är det nog. Jag försvarar min mamma. Och ingen, INGEN säger så om min mamma utan att få skit för det. Jag bryr mej inte om du började gråta efter du hade kommenterat det. Du kunde tänka efter innan du gjorde det. Du kunde valt att inte skriva ngt, men nej du skrev det. Och sen säger du att jag behöver hjälp. Ja, jag har temprament, det har du med. Men problemet är att du blir arg på direkten och tänker inte efter över vafan du gör. Det gör jag, jag blir arg. Men jag tänker efter innan jag gör ngt. Jag tänker efter, men ändå är det jag som behöver hjälp, och det är jag som har attitydsproblem. Ah, jag är kaxig, det vet jag. Men du är fan så mkt värre.
Och jag skriver inte det här för att göra saken värre, utan för att jag vet att du läser min blogg och jag vill att du ska tänka efter på vafan du håller på med egentligen. Mina vänner har hört vah du har sagt t mej. Dom tkr du är helt knäpp i huvudet som säger så. För det gör man fan inte. Man säger inte t sina ''bonusbarn'' att dom är tjocka, feta och sånt även om man tkr det. Det kan du fan hålla inom dej. Men nej du ska vah lika omogen som en som går i typ tvåan och säger allting även fast du vet att det sårar. För helvete du är typ 37 lr ngt och lika mogen som en morot lr ngt. Fan tänk lite kvinna. Vafan gör du egentligen? Du kan snacka hur mkt skit du vill om mej min syster och hela min jävla familj. Men du kan fan stå för det du säger när man frågar dej vf du sagt så.
Tänk lite förfan. Du tror fan att jag tkr min mamma är värsta änglen. Men det gör jag inte. Du fattar inte hur förbannad jag blir på henne ibland. Hur många ggr jag skrikit på henne. Så många ggr jag vatt nära att smälla t henne för hon varit sjuk i huvudet just då. Och du vet inte hur många ggr hon vatt på väg att smälla t mej för jag skrikit och skit på henne. DU VET INGENTING! För precis som pappa säger, jag håller det inom mej. Men det ska jag fan inte göra längre. Är det ngt som du pappa lr mamma gör som jag tkr är fel, det ska jag fan säga direkt som det händer. Jag bryr mej inte om du flyttar lr inte. Men jag kmr inte tbaka t pappa förrens du är borta från vår familj. Det kmr du inte bli riktigt eftersom Maya finns, men det räcker med att jag slipper träffa dej så är jag nöjd.
Jag uppskattar allt du gjort för mej, dom ggr du suttit och kollat på grejer t mej på internet och sånt. Men det är dom här grejerna som du gör som gör att jag inte vill träffa dej mer. Att du kallar mej och Becca tjocka, att du kallar min mamma psykfall, nolla. Ja, jag vet att hon kallat dej saker med. Men det ger dej inte rätten att kalla henne ngt, för två fel gör inte ngt rätt. Och om du nu tkr hon är ett jävla psykfall så kan du ju säga det t henne. Och inte kommentera det på min blogg, anonymt dessutom. För det är så jävla omoget, det vet du själv.
För sista gången, TÄNK EFTER!

BellaH