Tänker tillbaka. Tänker på allt som varit. Tänker på när jag nådde botten och knappt kom upp igen.
När jag grät flera dagar i sträck. Flera gånger varje dag.
Grattis säger jag. Du lyckades. Du lyckades bryta ner mej till botten. Du lyckades med att ta min pappa ifrån mej.
Du lyckades. Du är den ända som lyckats med att bryta ner mej så lågt.
Snart 9 månader sen jag flyttade. Är du nöjd? Är du lycklig nu? Med DIN familj. Din egna jävla familj där jag inte är och stör? Berätta för mej. Jag vill veta. Är du nöjd nu?